färdig
Hej bloggen!
Mitt feministiska uppvaknandes säck har knutits ihop! Jag är inte längre förvirrad. Nu kan jag se med klarhet på patriarkatet och vad det gör med oss.
Då är det väl bara att gå vidare med nästa partition i huvudknoppen. Typ val och vilja. Vad vill jag? Förr kände jag att "jag vill väl ingenting; jag är nöjd så här" och det är väl en okej och skön känsla MEN... Varför känner en så? Är jag bara rädd för att misslyckas? När jag var nitton drömde jag om att bli hemmafru. Jag ville inte jobba. Jag vågade inte jobba. Nu har jag börjat förstå att det kanske finns något för mig. Att jag kan behöva något som ger social och mental stimulans.
Jag vet att jag inte ska göra något hjärndött på mitt nästa jobb. Och sen vill jag ha sex timmars arbetsdag med bibehållen lön.
Igår överraskade jag mig själv genom att önska att min man skulle ta över föräldraledigheten. Min och hans vardag ser väldigt olika ut just nu, och måste typ även göra det, vilket kan kännas frustrerande. Nu, till exempel, är han på tjänsteresa och har storbarnet gråtit efter honom? Nej. Jag vill att storbarnet ska gråta efter honom lika mycket som efter mig.
varvet runt?
Den manshatande feminist som satte igång mitt manstvivel har nu gått och blivit romantiskt kär i just en man. Så nu funderar jag på att tillåta mig själv att vara detsamma igen. Det har varit riktigt tråkigt att lägga band på sig för typ någon annans skull?! För typ twitters skull. Jag har inte velat se ut som en av de lurade. Jag har inte velat se ut som han som hon låg meds fru. Lurad. För att förtydliga: jag är inte han hon låg meds fru. Mer kan jag väl inte säga, antar jag. Och ni som läser har ändå hela historien.
Jag har inte vågat hänge mig efter det som hände, och inte vågat lita på att det inte kommer hända igen. Visst, något KAN hända igen, men vi har nog utvecklats en aning. Och jag är på väg tillbaka!
Inget viktigt.
Kan verkligen inte hitta hur jag stänger av understrykningen. Jag undrar när jag fuckade upp detta? Men det kanske går med en hederlig </u>? Vi får se. Nej, det gick inte. Haha, jag kanske kommer behöva byta ut min vackra design helt och hållet :(
Mera förskoletjat.
Första inskolningsdagen gick såklart jättebra. Det finns fortfarande massa frågeställningar, särskilt genusorienterade. Det får vi ta hand om. Men relaterat till den här förskolestarten har jag börjat förstå varför det var så sjukt jobbigt när jag själv gick i förskolan. Eller "dagis", som det hette då!
Min mor placerade mig hos dagmamma när jag var knappt ett år gammal. Jag ville inte alls vara där, och mamma tyckte det var skitjobbigt att lämna mig där på grund av detta, så jag behövde tydligen inte vara där så ofta. Vi flyttade när jag var två, och min lillasyster föddes därefter. Vi var hemma med mamma tills vi började på dagis när jag var fyra och min syster två. Och det funkade väl. Typ. Ibland. Men jag minns så väl alla gånger då jag ville hem. Sittandet i personalrum. Och ringandet till mamma från kontoret. Hur jag sen för första gången försökte beskriva min ångest, där i femårsåldern. "Mamma, det är varmt i magen." "Jamen vad bra!", svarade mamma. Såklart. Det lät ju bra. Men den där känslan har följt mig ända till idag. Min ångest bor oftast i magen.
Hur som helst, så har jag nu börjat förstå att kanske min mammas jobbiga känslor färgade av sig på mig. Jag kände nog hur jobbigt det var för henne. Jag vill inte smitta mitt barn på samma sätt. Sjukt att inse saker som påverkat en så länge. För jag har haft den där lämnad på dagis-känslan så många gånger. Det är samma känsla som den jag får när jag blir lämnad av någon kär. Sjuk separationsångest. Ah, känslor.
__________
Ni får verkligen ursäkta, men jag kan inte få bort understrykningen av texten just nu. Helt otroligt störigt. Men det blir ju åtminstone tydligt!
förskoleångesten.
Jag mår dåligt när jag tänker tillbaka på min förskoletid, och imorgon börjar inskolningen av min tvååring. Jag är jätteglad över att vi kunnat vara hemma med henne ända tills nu, men femton timmar i veckan borde inte göra henne skada. Hon kommer ha jättekul och inskolningen kommer gå som smort. Ändå finns det några orosmoln på min himmel.
När vi besökte förskolan för några dagar sedan, var det inte så många barn där. Kanske sju, åtta stycken. Två vuxna. Ett par tvååringar vaknade ur dagvilan medan vi var där, och den ena (en pojke) fick mysa hos en vuxen en stund innan han blev lämnad ensam med snuttefilt och napp, fortfarande nyvaken och trött och sittande på en bänk. Efter en stund gick vuxen 2 fram till barnet och tog ifrån det snutte och napp (de får bara ha dessa när de vilar). Barnet gnydde bara till lite, och satt kvar en liten stund innan det gick iväg bakom huset där ingen var. Jag undrar vad han tänkte. Och vad han kände. Kanske inget särskilt? Det kanske bara är jag?
Det andra nyvakna barnet stod en lång stund på farstubron i sina stövlar och bara stirrade. Ingen brydde sig. Efter den långa stunden började det leka med de andra barnen. Undrar vad barnet tänkte. Det kanske var helt i sin ordning allt. Det kanske bara är jag
Sedan till det andra jag funderar över. Hur ska en göra för att smidigast förklara för förskolepersonalen att ens flickebarn ska leka med alla barn och inte bara såna med snippa? Förskolepersonal brukar ju vara så vurmande över det att barn ska lära sig umgås med andra, "det ska de ju göra i resten av livet!!!". Hur tänker de då när de trycker ihop flickor med flickor och pojkar med pojkar? Är det för att lära dem passa in i det könssegregerade samhället? Troligen. Således: vi måste lära barnen umgås med andra MED SAMMA KÖN, ty män och kvinnor spelar i olika ligor och så kommer det alltid vara. Jahopp. Vad BRA, verkligen.
Sen har vi den där andra skräcken jag har: magsjukeskräcken. Trots att det är min största fobi, känns det som ett sånt litet och fånigt problem i jämförelse. Jag tror det är bra. Men samtidigt är jag nyfiken på hur rutinerna vid utbrott ser ut. Åh.
Ska prata med min syster, förskolläraren sen. Hon kanske kan ge mig lite lugn.
Lägga ribban lågt, finns det hopp?
När det här kaosartade feministiska uppvaknandet är "över", dvs när jag vaknat, ska jag bestämma mig för vilken grad av patriarkat JAG kan acceptera. Hur mycket förtryck funkar för MIG?
Nä, men allvarligt. Kan en inte hantera någon som helst nivå av män känns det som att det kommer bli skitjobbigt. Lesbisk separatism kanske funkar på ett plan; men män och patriarkala strukturer kommer ju alltid finnas där. Samtidigt är det självklart att vi måste slåss mot just dessa och inte bara ta emot all skit. Den som låter sig förtryckas och sedan står för det, befäster väl bara dessa strukturer?
Men. På det privata jetplanet. Där måste jag bestämma hur mycket klapp på rumpan, kommentarer om mitt utseende, mansplaining, uteblivna orgasmer och ansvar för familjen och känslor JAG kan ta och acceptera. Det kanske funkar till en viss gräns. Vi får se.
?
Det är för komplicerat att förklara hur glad jag är över att jag börjat kunna prata med min mor och öppna mig för henne. Våga visa mig sårbar. Och att jag kan lyfta frågor utan att vara rädd. Heja!
Det är för konstigt för er att förstå hur lättad jag är över att ha skickat in ansökan om bostadsbidrag äntligen.
Allt som verkar så litet och obetydligt är delar av något mycket större. Jag ska nu börja sortera papper. Jag ska placera dem i PÄRMAR sådär som jag gjorde förr. Sådär som alla gör! Utom de i lyxfällan, och så vi.
Bort med allt skräp så jag kan se något lite tydligare.
Utkast: Aug. 03, 2014
Jag är mitt i ett år av intensiv personlig utveckling. Det är skitjobbigt och fantastiskt på samma gång.
I takt med att jag kartlägger och hittar mig själv, vaknar jag upp feministiskt. Det hör ihop. Det att jag på riktigt börjar inse att jag är värd något och att jag är någon, efter att ha dansat efter patriarkatets pipor så länge (även tysta sådana).
Ibland vet jag inte om det någonsin kommer bli lugnt igen.
I takt med att jag kartlägger och hittar mig själv, vaknar jag upp feministiskt. Det hör ihop. Det att jag på riktigt börjar inse att jag är värd något och att jag är någon, efter att ha dansat efter patriarkatets pipor så länge (även tysta sådana).
Ibland vet jag inte om det någonsin kommer bli lugnt igen.
Nya tider, gammal blogg.
Kanske ska börja blogga igen, men då får ni stå ut med att mina gamla sorgliga inlägg ligger kvar. Ha!
Min stora kärlek.
Idag köpte jag en ny getost, den är bara så jag. Imorgon ska jag smaka på den, kanske.
Anna Järvinen - Lilla Anna, lyrics
Hej hej! Eftersom texten till denna låt inte går att hitta någonstans, delger jag mig av den här. En textad version av videon finns här.
Anna Järvinen - Lilla Anna
Han är så vacker
Han är så ål i lamm-mat
Vi har hamnat i en svart skog
Håll mig i handen
Håll i mig hårt
Dom blåser, viskar mamma som får nytt mod
Åh åh
Vi kan alla lekar
Vi låtsas och vi ler *hickar*
Tar vi korta steg *hickar*
Hittar vi nog Glenn
innan kväljningen blir blå runtom oss båda två
Han läser sagor, jag lyssnar spänt
Dom slirar bland nya bländande nya sidor
Han är så vacker
Han är så ål i lamm-mat
Vi har hamnat i en svart skog
Ng ng
Vi kan alla lekar
Vi låtsas och vi ler *hickar*
Tar vi korta steg *hickar*
hittar vi nog hem
Vi kan alla lekar
vi låtsas och vi ler *hickar*
Tar vi korta steg *hickar*
Hittar vi nog hem
innan kvällningen blir blå runtom oss båda två
Aaah ah aaah. Aaaah, ah. Aaah ah aaah. Aaaah, ah.
Aaah ah aaah. Aaaah, ah. Aaah ah aaah. Aaaah, ah.
Anna Järvinen - Lilla Anna
Han är så vacker
Han är så ål i lamm-mat
Vi har hamnat i en svart skog
Håll mig i handen
Håll i mig hårt
Dom blåser, viskar mamma som får nytt mod
Åh åh
Vi kan alla lekar
Vi låtsas och vi ler *hickar*
Tar vi korta steg *hickar*
Hittar vi nog Glenn
innan kväljningen blir blå runtom oss båda två
Han läser sagor, jag lyssnar spänt
Dom slirar bland nya bländande nya sidor
Han är så vacker
Han är så ål i lamm-mat
Vi har hamnat i en svart skog
Ng ng
Vi kan alla lekar
Vi låtsas och vi ler *hickar*
Tar vi korta steg *hickar*
hittar vi nog hem
Vi kan alla lekar
vi låtsas och vi ler *hickar*
Tar vi korta steg *hickar*
Hittar vi nog hem
innan kvällningen blir blå runtom oss båda två
Aaah ah aaah. Aaaah, ah. Aaah ah aaah. Aaaah, ah.
Aaah ah aaah. Aaaah, ah. Aaah ah aaah. Aaaah, ah.
Svar på kommentar.
Känner att jag måste besvara presidentens fråga om vad jag menade när jag irriterade mig på ostätande vegetarianer. Det jag tänker på är förstås ost med löpe i, för löpen är något som man utvinner ur kalvars magar. Att föredra är till exempel västanost, den är gjord på vegetabiliskt ystenzym. Även de flesta typer av halloumi görs på detta.
Mvh ostätarn.
Mvh ostätarn.
Telefån
Ååååh, vad jag längtar efter min nya telefon! Nu verkar den ha stabiliserat sig på ungefär fem och ett halvt tusen kronor i förväntat pris hos de återförsäljare som tänker sälja den. En del av dem tror att de kommer få in den den 22/3, jag är dock tveksam.
<3
Nu ska jag skynda mig till tvättstugan.
HÄJ!
Nu är det bättre med mitt humör, nu stör jag mig mest på ideologiska vegetarianer som äter ost.
Kära facket.
Jag har ett jobb där jag alltid börjat halv åtta, med möjlighet att egentligen dyka upp när jag vill. Därför har jag gärna anlänt tidigare än så för att få mer tid över till kvällshobbyn jag gillar mest: att slöa på sofflocket med min sambo.
Nu har dock mitt jobb bestämt sig för att jag inte får börja jobba förrän klockan åtta, på grund av att det som de flesta på arbetsplatsen är beroende av: posten, inte har kommit förrän då. Jag då, som redan har jobb när jag kommer till jobbet? Nej, jag är ju långtidsanställd av ett bemanningsföretag så vad som passar mig behöver ej tas hänsyn till. "Men om jag kommer nio, då?", frågade en like på tillkännagivandemötet. "Ja, det går bra!", sade teamchefen med ett rungande skratt från gruppen, som då inte förstod innebörden i det som just sagts, som följd.
Från och med nu ska alla börja jobba klockan åtta! Det är normal arbetstid. Det går utmärkt om du kommer klockan nio, men inte om du kommer klockan sju.
Nu har dock mitt jobb bestämt sig för att jag inte får börja jobba förrän klockan åtta, på grund av att det som de flesta på arbetsplatsen är beroende av: posten, inte har kommit förrän då. Jag då, som redan har jobb när jag kommer till jobbet? Nej, jag är ju långtidsanställd av ett bemanningsföretag så vad som passar mig behöver ej tas hänsyn till. "Men om jag kommer nio, då?", frågade en like på tillkännagivandemötet. "Ja, det går bra!", sade teamchefen med ett rungande skratt från gruppen, som då inte förstod innebörden i det som just sagts, som följd.
Från och med nu ska alla börja jobba klockan åtta! Det är normal arbetstid. Det går utmärkt om du kommer klockan nio, men inte om du kommer klockan sju.
Söndag.
Katten kurrar och det börjar bli dags att gå och lägga sig. Den här helgen har gått åt till kalas, först förberedelser för det och sen avtändning från det. Jag längtar redan till nästa helg, som jag föreslagit skall bestå av melodikrysset och en liten skogspromenad.
Den kommande veckan ska jag sova mycket, tror jag. Jag vill det i alla fall, samtidigt som jag inte vill. Man får nog försöka att inte ha det så roligt på kvällarna. Sängen är ju trots allt makalöst mysig.
PUSSHAJ!
Den kommande veckan ska jag sova mycket, tror jag. Jag vill det i alla fall, samtidigt som jag inte vill. Man får nog försöka att inte ha det så roligt på kvällarna. Sängen är ju trots allt makalöst mysig.
PUSSHAJ!
Apelsinfrukost.
Nu har jag ätit en apelsin.
Jag tror att jag ska åka till staden snart och hämta min cykel. Därtill kommer jag kanske köpa ingredienser till bakverk som kommer framställas under veckan på grund av att jag skall ha kalas på lördag. Alla är välkomna, du också!
Jag undrar om vi ska äta pizzabiffar idag... Det är en fantastiskt god maträtt! Så får det bli.
Pusshaj!
Jag tror att jag ska åka till staden snart och hämta min cykel. Därtill kommer jag kanske köpa ingredienser till bakverk som kommer framställas under veckan på grund av att jag skall ha kalas på lördag. Alla är välkomna, du också!
Jag undrar om vi ska äta pizzabiffar idag... Det är en fantastiskt god maträtt! Så får det bli.
Pusshaj!
Mat.
Hej! Idag ska ni få ett recept, bara för att jag är så matig!
En nedrans god sallad
(ganska många portioner)
En halv gurk
Tio små söta tomater
En kompakt stump salladshuve
Så många oliver man vill, förslagsvis tolv
En halv halloumibit i valfri storlek
Pasta
Kikärtor
Skär gurket en gång på längden och skär sedan halvmånar.
Dela varje minitomat i fyra.
Banka salladsstumpen i skärbrädan med roten nedåt så den går att ta bort. Dela stumpen på mitten och lägg båda i ett durkslag och bara massakrera med händerna under rinnande vatten tills de gått sönder.
Dela oliverna på mitten.
Koka pasta. Fixa kikärtor.
Skär skivor av halloumi och stek på hög värme i lite olja tills de ser fina ut. Smaka.
Blanda allt.
Dagens jag-är-för-lat-för-att-pressa-vitlöksdressing:
En skvätt creme fraiché
En mindre skvätt majonnäs
En ännu mindre skvätt tomatpuré
En ännu ännu mindre skvätt svartpeppar
Rör ihop.
Släng dressing på sallad, ät. Ta en gång till och ät igen. Smaklig måltid!
En nedrans god sallad
(ganska många portioner)
En halv gurk
Tio små söta tomater
En kompakt stump salladshuve
Så många oliver man vill, förslagsvis tolv
En halv halloumibit i valfri storlek
Pasta
Kikärtor
Skär gurket en gång på längden och skär sedan halvmånar.
Dela varje minitomat i fyra.
Banka salladsstumpen i skärbrädan med roten nedåt så den går att ta bort. Dela stumpen på mitten och lägg båda i ett durkslag och bara massakrera med händerna under rinnande vatten tills de gått sönder.
Dela oliverna på mitten.
Koka pasta. Fixa kikärtor.
Skär skivor av halloumi och stek på hög värme i lite olja tills de ser fina ut. Smaka.
Blanda allt.
Dagens jag-är-för-lat-för-att-pressa-vitlöksdressing:
En skvätt creme fraiché
En mindre skvätt majonnäs
En ännu mindre skvätt tomatpuré
En ännu ännu mindre skvätt svartpeppar
Rör ihop.
Släng dressing på sallad, ät. Ta en gång till och ät igen. Smaklig måltid!
Söndag.
Men hej!
Snart kommer jag starta ytterligare en blogg som kommer bli mycket mer frekvent uppdaterad än den här himla övergripande, allmäna, störiga lilla bloggen som jag nästan aldrig skriver i eftersom ingenting händer, tycks det. Länkar till den kommande bloggen snart, när jag gjort den fin!
Imorgon ska jag jobba och det känns väldigt kluvet. Folk dissar det där med bemanningsföretag, antagligen gör de anställda på företaget detta ännu mer nu när det skett så mycket nedskärningar på den fasta personalen. Men jag tycker att de nya arbetsuppgifterna låter roliga, så snälla låt mig få tycka det...
Det ska bli djävulskt skönt att få jobba tror jag. Jag har cravat lite ordning här i tillvaron. Tror det blir bra. Hurra!
Hejdå!
Snart kommer jag starta ytterligare en blogg som kommer bli mycket mer frekvent uppdaterad än den här himla övergripande, allmäna, störiga lilla bloggen som jag nästan aldrig skriver i eftersom ingenting händer, tycks det. Länkar till den kommande bloggen snart, när jag gjort den fin!
Imorgon ska jag jobba och det känns väldigt kluvet. Folk dissar det där med bemanningsföretag, antagligen gör de anställda på företaget detta ännu mer nu när det skett så mycket nedskärningar på den fasta personalen. Men jag tycker att de nya arbetsuppgifterna låter roliga, så snälla låt mig få tycka det...
Det ska bli djävulskt skönt att få jobba tror jag. Jag har cravat lite ordning här i tillvaron. Tror det blir bra. Hurra!
Hejdå!