kurt

Nu är jag hemma efter en vecka i Stockholm hos syster. Veckan har varit fin och full av matlagning och bakning för min del, detta inför inflyttningsfest för ca fyrtio personer! Det lagades såklart alldeles för mycket mat, ty syster var rädd att det inte skulle räcka. Bakade Captain Morgans chokladtryffeltårtor, minimumsmumsmuffins, minigrodor, princesstårtor och kakor till alla! Bilder kanske dyker upp.

Christoffer följde med mina föräldrar ner över helgen och när vi kom hem igår kväll blev kattan helt till sig. Sedan dess har hon bara velat gosa och busa. Men hon har icke gjort en enda ansats till att krafsa på dörren och vilja ut! Trots att hon hela förra veckan (när hon inte krafsade på min garderobsdörr) enligt Christoffer varit ute nästan hela tiden.

Nu är jag lite hungrig. Kanske skulle äta lite hårdbröd!

Jag önskar jag fick vara mig själv men ändå inte. Jag önskar jag kunde säga till någon att jag älskar den utan att känna mig elak. Jag önskar att jag bodde i en annan värld, men ändå inte. Jag önskar att jag fick snyta mig nu så det ska jag. Jag önskar att fler än jag visste min plats. Jag önskar att jag inte behövde sitta och tolka allting, som om jag vore en fjortonåring som var kär i Emil. Jag önskar att allt kunde flyta på som för normala människor. Jag önskar att jag kunde få stå bredvid som en stöttepelare istället för som en vandrande vålnad. Jag önskar att jag fick veta hur jag önskas vara så att jag kan rätta mig efter det eller söka strid. Jag önskar att jag kommer få en riktig man. Jag önskar att det är du som blir den till slut. Jag önskar att allt kunde flyta på som för normala människor. Jag önskar att du förstod att jag förstår bättre för varje dag. Jag önskar att du förstod dig själv. Jag önskar att jag visste vem du var för hur ska jag kunna veta. Jag önskar att jag inte bara trodde mig älska för hur kan jag det någon som ingen vet vem han är. Jag önskar att jag slapp denna maktlöshet av att inte kunna greppa. Jag önskar att jag slapp spela. Jag önskar att du får det bra själv. Jag önskar att du slapp leta efter dig själv i fel ändar. Jag önskar att du ville lyssna på mig. Jag önskar att jag inte var en kravframkallande uppenbarelse. Jag önskar att allt kunde flyta på som för normala människor. Jag önskar att du får veta vem du är. Jag önskar att jag visste vilka underkläder du gillar bäst. Jag önskar att du blir lika nykär i mig som alla andra gånger. Jag önskar att jag orkade få dig sån. Jag önskar att jag kunde göra någon lycklig. Jag önskar att du såg mig såsom de andra ser mig. Jag önskar att du inte gjorde mig såhär osäker på mig själv.

Bla bla

Idag var jag i hopplöshetens palats; Arbetsförmedlingen. Där satt jag och såg på de som kom dit, hur förvirrade var och en blev av skylten med texten "vänta på din tur" som stod mitt i ingenstans. De gick som hönor ett tag, innan de förstod att de kunde gå fram till receptionen eftersom ingen redan stod där. Jag gjorde likadant.

När de lyckats ta sig fram till receptionen sa besökarna olika fraser. Medelålders kvinnor sa glatt och entusiastiskt "Jag skulle vilja anmäla mig som arbetslös!". Andra hade mer specifika ärenden och fick säkert bra hjälp. Jag fick en lapp med numret 016 och satt mest och väntade. Stundtals suckade jag ljudligt. Stundtals satt jag med ansiktet i händerna, något jag sett flera av de väntande göra.

Hursomhelst fick jag slutligen äran att lära upp ännu en arbetsförmedlare. Det ska nog gå bra att fixa jobb.

Nu har jag knäckkakor med ingefära.

Hejdå!