kurt

Jag gör världens godaste muffins just nu. De godaste jag smakat åtminstone. Jag är så förtjusande glad över dem, dock har en viss kärlek börjat göda upp mig något kolossalt, vilket betyder att jag inte borde bakat dessa. Min förhoppning (?) är att ge bort ett antal av dessa till kärleken till exempel, vilken är i större behov av gödning än jag själv.


Jag blir förvånansvärt lycklig när jag ser de gulnande löven på träden. Det känns som att tiden inte kan gå snabbt nog! Vad är det jag väntar på, egentligen? Det vet jag inte riktigt själv.


Åh, äntligen är Sara hemma! Hon har varit så bortflugen i nästan två månader. Halva sommaren förflöt utan henne i år.


Och bara för att förtydliga en sak: Jag är bagare, det är därför jag är vaken vid denna tidpunkt!

Det viktiga är att JAG gör det JAG vill med MIG.

Ikväll ska jag kanske på kalas. Jag kommer inte ha med mig en droppe alkohol, utom möjligen någon som tillverkas i min jäsande mage. Och det kommer minska grupptrycksintrycket fruktansvärt. Fantastiskt.

Nu sitter min syster och säger bajs och snart ska vi åka och fynda på mataffärer.

Hejdå.

Jag har en mycket skön känsla i kroppen. Den säger att det inte gör något att det blir höst. Jag verkar till och med se fram emot den! För några dagar sedan anlände de första iskallheterna dock. Sockar och extra täcke på.

Hejdå!

Idag har jag kramats, tvättat, jamat, vattnat blommor och snart kanske jag även har sökt jobb. Allt man behöver göra på en dag, det vill säga! Så nu får jag vila hädanefter.


Hejdå!

Nu reagerar jag verkligen på mig själv! Jag har reflekterat lite smått över detta många herrans gånger, men nu när jag är på funderarhumör och råkade skriva det så många gånger i föregående inlägg: får man skriva "påväg" och "såhär" och "sådär"!? Ja, det är nog okej. Eller det sista är nog det i alla fall. Nåväl.

Jag är ganska nöjd. Jag har gjort något som borde gjorts för länge sedan. Snart är detta MIN lägenhet. Okej, jag har inte köpt den eller så. Men man säger sådär. Det blir en större fröjd att komma hem till mitt hem när bara mitt namn står på dörren. Och mindre risk att andra får för sig att de bor här. Hrm.

Kom precis hem från Jenny. Har haft en trevlig afton. Vi åt sallad med dyr halloumi i, den var det godaste vi ätit, kanske. Sen gjorde jag den smuligaste smulpajen nånsin, den var också god. Sedan såg jag på när hon packade ner sin lägenhet medan jag pratade och pratade och kanske grät några små tårar i melankolin över att det kändes som höst och allt. Jag kommer sakna Jenny när hon åker tillbaka till Dalarna. Men en liten stund är hon kvar här i krokarna.

Det är lustigt och spännande med alla kattor som är ute och pratar med varandra såhär på natten. Man möter några grupper när man cyklar omkring. Två jättefina långhåriga katter satt på vägen och bara tittade på varandra, de såg ut att tala med varandra, men de yttrade inte ett enda verbalt ord. Katter är ganska bra på telepati.
När jag sen kom hem, och hade fixat med det jag talade om i första stycket, hörde jag ett sådant där avgrundskattljud från utanför dörren. Det var Isolde som blev lite skrämd av en ganska stor, grå och långhårig boll till katt. Den var ganska intressant, hade den varit trevligare mot Isolde hade jag kanske tagit den till min! Men det tycktes inte finnas rum för telepati mellan de båda.

Det är dags att sova nu. Jag undrar vad det är för problem min förkylning har. Förra veckan var jag lite sådär småförkyld, sedan struntade jag i att dricka alkohol och förkylningen liksom försvann, men nu har jag nån konstig halsonta igen. Mycket skumt.

Åh, och en annan sak jag planerat i fem år är äntligen påväg att hända. Jag kan inte säga något om det än, det är ganska hemligt. Men ni får veta tids nog. Äntligen!

Ja, hur som helst. God natt!

Idag på bussen fick jag hjälpa en tant av med kläderna. Hon var trevlig. Sedan har jag förstått att blåbären börjar mogna eftersom fåglarna har börjat bajsa blått.


Inatt promenerade jag till Körfältet och hämtade min cykel. Jag blev lite skärrad då jag inte hittade den, men jag var bara på fel gård en aning. Sen cyklade jag hem med väskan full av brödföda, så att säga. Inkluderande en låda chokladbollar.
Jag lyssnade ständigt på statliga radioprogram under min promenad och cykeltur och fick därmed en stor dos blandad kultur och massor av nyheter till livs. Det var hälsosamt, antar jag. Ungefär som promenaden i sig.


Hejdå, kompisar.

Goder morgon. Jag är uppe med tuppen idag, kan man ju inbilla sig! Här kommer kakorna! Det tog ett år för mig att börja leka igen. Goda kakor.