Hurra!
Jag är ganska nöjd. Jag har gjort något som borde gjorts för länge sedan. Snart är detta MIN lägenhet. Okej, jag har inte köpt den eller så. Men man säger sådär. Det blir en större fröjd att komma hem till mitt hem när bara mitt namn står på dörren. Och mindre risk att andra får för sig att de bor här. Hrm.
Kom precis hem från Jenny. Har haft en trevlig afton. Vi åt sallad med dyr halloumi i, den var det godaste vi ätit, kanske. Sen gjorde jag den smuligaste smulpajen nånsin, den var också god. Sedan såg jag på när hon packade ner sin lägenhet medan jag pratade och pratade och kanske grät några små tårar i melankolin över att det kändes som höst och allt. Jag kommer sakna Jenny när hon åker tillbaka till Dalarna. Men en liten stund är hon kvar här i krokarna.
Det är lustigt och spännande med alla kattor som är ute och pratar med varandra såhär på natten. Man möter några grupper när man cyklar omkring. Två jättefina långhåriga katter satt på vägen och bara tittade på varandra, de såg ut att tala med varandra, men de yttrade inte ett enda verbalt ord. Katter är ganska bra på telepati.
När jag sen kom hem, och hade fixat med det jag talade om i första stycket, hörde jag ett sådant där avgrundskattljud från utanför dörren. Det var Isolde som blev lite skrämd av en ganska stor, grå och långhårig boll till katt. Den var ganska intressant, hade den varit trevligare mot Isolde hade jag kanske tagit den till min! Men det tycktes inte finnas rum för telepati mellan de båda.
Det är dags att sova nu. Jag undrar vad det är för problem min förkylning har. Förra veckan var jag lite sådär småförkyld, sedan struntade jag i att dricka alkohol och förkylningen liksom försvann, men nu har jag nån konstig halsonta igen. Mycket skumt.
Åh, och en annan sak jag planerat i fem år är äntligen påväg att hända. Jag kan inte säga något om det än, det är ganska hemligt. Men ni får veta tids nog. Äntligen!
Ja, hur som helst. God natt!
Kom precis hem från Jenny. Har haft en trevlig afton. Vi åt sallad med dyr halloumi i, den var det godaste vi ätit, kanske. Sen gjorde jag den smuligaste smulpajen nånsin, den var också god. Sedan såg jag på när hon packade ner sin lägenhet medan jag pratade och pratade och kanske grät några små tårar i melankolin över att det kändes som höst och allt. Jag kommer sakna Jenny när hon åker tillbaka till Dalarna. Men en liten stund är hon kvar här i krokarna.
Det är lustigt och spännande med alla kattor som är ute och pratar med varandra såhär på natten. Man möter några grupper när man cyklar omkring. Två jättefina långhåriga katter satt på vägen och bara tittade på varandra, de såg ut att tala med varandra, men de yttrade inte ett enda verbalt ord. Katter är ganska bra på telepati.
När jag sen kom hem, och hade fixat med det jag talade om i första stycket, hörde jag ett sådant där avgrundskattljud från utanför dörren. Det var Isolde som blev lite skrämd av en ganska stor, grå och långhårig boll till katt. Den var ganska intressant, hade den varit trevligare mot Isolde hade jag kanske tagit den till min! Men det tycktes inte finnas rum för telepati mellan de båda.
Det är dags att sova nu. Jag undrar vad det är för problem min förkylning har. Förra veckan var jag lite sådär småförkyld, sedan struntade jag i att dricka alkohol och förkylningen liksom försvann, men nu har jag nån konstig halsonta igen. Mycket skumt.
Åh, och en annan sak jag planerat i fem år är äntligen påväg att hända. Jag kan inte säga något om det än, det är ganska hemligt. Men ni får veta tids nog. Äntligen!
Ja, hur som helst. God natt!
Kommentarer
Trackback