kurt

Jag gör världens godaste muffins just nu. De godaste jag smakat åtminstone. Jag är så förtjusande glad över dem, dock har en viss kärlek börjat göda upp mig något kolossalt, vilket betyder att jag inte borde bakat dessa. Min förhoppning (?) är att ge bort ett antal av dessa till kärleken till exempel, vilken är i större behov av gödning än jag själv.


Jag blir förvånansvärt lycklig när jag ser de gulnande löven på träden. Det känns som att tiden inte kan gå snabbt nog! Vad är det jag väntar på, egentligen? Det vet jag inte riktigt själv.


Åh, äntligen är Sara hemma! Hon har varit så bortflugen i nästan två månader. Halva sommaren förflöt utan henne i år.


Och bara för att förtydliga en sak: Jag är bagare, det är därför jag är vaken vid denna tidpunkt!