Värt
Tjugonionde januari tvåtusensju, kissekatt
Hej svejs!
I helgen har jag varit och hälsat på min syster med barn i Hede. Det var mycket trevligt.
Nu är jag i Ås. Sen ska jag åka hem. Kanske.
Här är en kissekatt. Eller två. Men en liten i mitt knä nu. Den är go!
Hejdå.
I helgen har jag varit och hälsat på min syster med barn i Hede. Det var mycket trevligt.
Nu är jag i Ås. Sen ska jag åka hem. Kanske.
Här är en kissekatt. Eller två. Men en liten i mitt knä nu. Den är go!
Hejdå.
Femtonde januari tvåtusensju, stökigt.
Hej.
Vårt hem är lite stökigt. Men det får man leva med! Jag orkar inte städa. Inte nu i alla fall. Eftersom det inte är bara mitt stök, låtsas jag att det är helt okej att det ser ut som det gör.
Idag var det solsken ute, det var fint. Jag och hjärtat gick till staden för att lämna tillbaka böcker. Vi lånade några böcker också, som jag ska läsa tyckte han. Och jag har börjat läsa en av dem nu ikväll, Good Omens, av Terry Pratchett och Neil Gaiman. Verkar inte så jobbig, faktiskt. Men jag orkade inte läsa mer än några sidor ikväll i alla fall, hehe!
Min blomma är på bio ikväll med sin kamrat, han kommer nog hem snart. Jag erbjöds att följa med, men filmen verkade inte riktigt lovande för mig. Så jag stannade hemma och åt kola och läste den där boken istället. Försökte nysta ett garnnystan, men det gick sådär. Men jag måste göra klart det ändå, man kan ju inte ha en massa garn liggande hur som helst!
Behöver fortfarande ett jobb, fattar inte varför ni inte kan ge mig ett. Vad säger du, några grytlappar? Skulle du inte behöva det?
Nä nu blir jag lite trött på det här, jag skulle vilja göra lite snyggt här innan han kommer hem. Men jag lär inte hinna. Filmen slutade ju för evigheter sedan.
Hur som helst, tack och hej, leverpastej!
Vårt hem är lite stökigt. Men det får man leva med! Jag orkar inte städa. Inte nu i alla fall. Eftersom det inte är bara mitt stök, låtsas jag att det är helt okej att det ser ut som det gör.
Idag var det solsken ute, det var fint. Jag och hjärtat gick till staden för att lämna tillbaka böcker. Vi lånade några böcker också, som jag ska läsa tyckte han. Och jag har börjat läsa en av dem nu ikväll, Good Omens, av Terry Pratchett och Neil Gaiman. Verkar inte så jobbig, faktiskt. Men jag orkade inte läsa mer än några sidor ikväll i alla fall, hehe!
Min blomma är på bio ikväll med sin kamrat, han kommer nog hem snart. Jag erbjöds att följa med, men filmen verkade inte riktigt lovande för mig. Så jag stannade hemma och åt kola och läste den där boken istället. Försökte nysta ett garnnystan, men det gick sådär. Men jag måste göra klart det ändå, man kan ju inte ha en massa garn liggande hur som helst!
Behöver fortfarande ett jobb, fattar inte varför ni inte kan ge mig ett. Vad säger du, några grytlappar? Skulle du inte behöva det?
Nä nu blir jag lite trött på det här, jag skulle vilja göra lite snyggt här innan han kommer hem. Men jag lär inte hinna. Filmen slutade ju för evigheter sedan.
Hur som helst, tack och hej, leverpastej!
With eyes that sparkle.
Idag var konstig när jag kom hem. Men nu är den ganska bra. Mitt hår är rent och ganska helt, men jag har ångest för imorgon. Måste bestämma mig för hur jag ska göra med den där fåniga praktiken. Jag vet ju inte ens om jag får börja än. Jag måste säga att Arbetsförmedlingen har otroligt urusel underrättelsetjänst. Jag får aldrig veta någonting. De svarar inte på mina mail och skickar inte ut inbjudningar till infoträffar till mig när de ska.
Jag vill inte gå till Jamtli. Det känns som att jag lika gärna kan strunta i det. Och jag hatar att det känns så. Jag vill inte tillbaka till skolan, jag vill inte tillbaka till skolk. Jag vill ha ett riktigt jobb där jag får ta ansvar. Och där jag får pengar.
Jag vet ju inte ens om det är kul. Det kanske är jättekul. Men just nu känns det som att det kommer dra mig ner ännu djupare, på olika sätt. Att umgås med folk som är lägre än mig, att utföra uppgifter som liknar skolans, att kliva upp tidigt på morgonen, och har man otur kommer jag hem grinig på kvällen. Men det kanske är jättekul. Jag måste väl prova.
Kollar på smörfilm nu, förskräckligt sorgligt.
Jag älskar min man.
Jag vill inte gå till Jamtli. Det känns som att jag lika gärna kan strunta i det. Och jag hatar att det känns så. Jag vill inte tillbaka till skolan, jag vill inte tillbaka till skolk. Jag vill ha ett riktigt jobb där jag får ta ansvar. Och där jag får pengar.
Jag vet ju inte ens om det är kul. Det kanske är jättekul. Men just nu känns det som att det kommer dra mig ner ännu djupare, på olika sätt. Att umgås med folk som är lägre än mig, att utföra uppgifter som liknar skolans, att kliva upp tidigt på morgonen, och har man otur kommer jag hem grinig på kvällen. Men det kanske är jättekul. Jag måste väl prova.
Kollar på smörfilm nu, förskräckligt sorgligt.
Jag älskar min man.
Gimme, gimme, gimme
Nån gång kanske nån börjar läsa min blogg! Skulle vara bra, för jag behöver ett jobb (se inlägget före föregående inlägg).
Om jag hade ett jobb skulle jag skaffa en digitalkamera, benvärmare, en julklapp till min man (i efterskott)... sen skulle jag lätt köpa en sista minuten-resa till typ Cypern, åka dit över Christoffers födelsedag med honom (JAA jag ska ha fått ett jobb innan dess!!!). Så småningom skulle jag köpa en herrgård också. Men det är inte så viktigt.
Skulle även köpa grejer härifrån. Så fina saker där finns!
Så, ge mig ett jobb! Jag gör vad ni vill!
Om jag hade ett jobb skulle jag skaffa en digitalkamera, benvärmare, en julklapp till min man (i efterskott)... sen skulle jag lätt köpa en sista minuten-resa till typ Cypern, åka dit över Christoffers födelsedag med honom (JAA jag ska ha fått ett jobb innan dess!!!). Så småningom skulle jag köpa en herrgård också. Men det är inte så viktigt.
Skulle även köpa grejer härifrån. Så fina saker där finns!
Så, ge mig ett jobb! Jag gör vad ni vill!
Jakten på det perfekta livet!
Tjabba!
Idag när jag stod och diskade började jag fundera på bloggar. Jag följer några personers bloggar, tittar in lite då och då. Dessutom hamnar jag ofta på bloggar vars innehavare jag inte alls känner. Från början, det vill säga. Vissa av dem kan jag börja gråta av, människor som går igenom en kris eller skilsmässa, men det är långt ifrån alla bloggar som handlar om detta.
Det som upptog mina tankar mest under dagens diskning var dessa bloggare som verkar ha såna perfekta förhållanden. Sånt har nästan fått mig att börja ifrågasätta saker. Som "är mitt förhållande uruselt, bara för att min älskade inte vill shoppa skor med mig?".
Jag vet inte om jag tror på att dessa som berättar om sina underbara förhållanden har det så bra som det låter.
Bloggning är bara ännu ett sätt att visa upp sig och sitt liv, sitt intressanta liv, vars innehåll verkar ack, så mycket mer än mitt eget.
Jag är glad att jag har min pojkvän, och jag är glad att vi inte är exakt likadana. För en viktig sak har jag lärt mig den senaste månaden, och det är hur viktigt det är att kunna utveckla sig själv, på varsitt håll, tillsammans. Att ha sitt eget liv och inte bara vara med varandra. Det liv som lättast blir ett ensam-liv, är ett alldeles för tillsammans-liv.
Det är nog inte så nyttigt att bara bero på nån annan. Inte när man är vuxen. Däremot kan det vara viktigt att ha någon bredvid sig att bolla sina tankar med, att stötta och som kan stötta, men herregud! Han är inte min mamma!
Nu gick jag lite personligt överstyr, men det gjorde inget! Nu ska jag göra en kaka! Till min man. Obs, jag är inte hans mamma heller. En annan viktig sak jag kommit fram till.
PÖZ
Idag när jag stod och diskade började jag fundera på bloggar. Jag följer några personers bloggar, tittar in lite då och då. Dessutom hamnar jag ofta på bloggar vars innehavare jag inte alls känner. Från början, det vill säga. Vissa av dem kan jag börja gråta av, människor som går igenom en kris eller skilsmässa, men det är långt ifrån alla bloggar som handlar om detta.
Det som upptog mina tankar mest under dagens diskning var dessa bloggare som verkar ha såna perfekta förhållanden. Sånt har nästan fått mig att börja ifrågasätta saker. Som "är mitt förhållande uruselt, bara för att min älskade inte vill shoppa skor med mig?".
Jag vet inte om jag tror på att dessa som berättar om sina underbara förhållanden har det så bra som det låter.
Bloggning är bara ännu ett sätt att visa upp sig och sitt liv, sitt intressanta liv, vars innehåll verkar ack, så mycket mer än mitt eget.
Jag är glad att jag har min pojkvän, och jag är glad att vi inte är exakt likadana. För en viktig sak har jag lärt mig den senaste månaden, och det är hur viktigt det är att kunna utveckla sig själv, på varsitt håll, tillsammans. Att ha sitt eget liv och inte bara vara med varandra. Det liv som lättast blir ett ensam-liv, är ett alldeles för tillsammans-liv.
Det är nog inte så nyttigt att bara bero på nån annan. Inte när man är vuxen. Däremot kan det vara viktigt att ha någon bredvid sig att bolla sina tankar med, att stötta och som kan stötta, men herregud! Han är inte min mamma!
Nu gick jag lite personligt överstyr, men det gjorde inget! Nu ska jag göra en kaka! Till min man. Obs, jag är inte hans mamma heller. En annan viktig sak jag kommit fram till.
PÖZ