With eyes that sparkle.

Idag var konstig när jag kom hem. Men nu är den ganska bra. Mitt hår är rent och ganska helt, men jag har ångest för imorgon. Måste bestämma mig för hur jag ska göra med den där fåniga praktiken. Jag vet ju inte ens om jag får börja än. Jag måste säga att Arbetsförmedlingen har otroligt urusel underrättelsetjänst. Jag får aldrig veta någonting. De svarar inte på mina mail och skickar inte ut inbjudningar till infoträffar till mig när de ska.

Jag vill inte gå till Jamtli. Det känns som att jag lika gärna kan strunta i det. Och jag hatar att det känns så. Jag vill inte tillbaka till skolan, jag vill inte tillbaka till skolk. Jag vill ha ett riktigt jobb där jag får ta ansvar. Och där jag får pengar.

Jag vet ju inte ens om det är kul. Det kanske är jättekul. Men just nu känns det som att det kommer dra mig ner ännu djupare, på olika sätt. Att umgås med folk som är lägre än mig, att utföra uppgifter som liknar skolans, att kliva upp tidigt på morgonen, och har man otur kommer jag hem grinig på kvällen. Men det kanske är jättekul. Jag måste väl prova.


Kollar på smörfilm nu, förskräckligt sorgligt.
Jag älskar min man.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback