Jakten på det perfekta livet!
Tjabba!
Idag när jag stod och diskade började jag fundera på bloggar. Jag följer några personers bloggar, tittar in lite då och då. Dessutom hamnar jag ofta på bloggar vars innehavare jag inte alls känner. Från början, det vill säga. Vissa av dem kan jag börja gråta av, människor som går igenom en kris eller skilsmässa, men det är långt ifrån alla bloggar som handlar om detta.
Det som upptog mina tankar mest under dagens diskning var dessa bloggare som verkar ha såna perfekta förhållanden. Sånt har nästan fått mig att börja ifrågasätta saker. Som "är mitt förhållande uruselt, bara för att min älskade inte vill shoppa skor med mig?".
Jag vet inte om jag tror på att dessa som berättar om sina underbara förhållanden har det så bra som det låter.
Bloggning är bara ännu ett sätt att visa upp sig och sitt liv, sitt intressanta liv, vars innehåll verkar ack, så mycket mer än mitt eget.
Jag är glad att jag har min pojkvän, och jag är glad att vi inte är exakt likadana. För en viktig sak har jag lärt mig den senaste månaden, och det är hur viktigt det är att kunna utveckla sig själv, på varsitt håll, tillsammans. Att ha sitt eget liv och inte bara vara med varandra. Det liv som lättast blir ett ensam-liv, är ett alldeles för tillsammans-liv.
Det är nog inte så nyttigt att bara bero på nån annan. Inte när man är vuxen. Däremot kan det vara viktigt att ha någon bredvid sig att bolla sina tankar med, att stötta och som kan stötta, men herregud! Han är inte min mamma!
Nu gick jag lite personligt överstyr, men det gjorde inget! Nu ska jag göra en kaka! Till min man. Obs, jag är inte hans mamma heller. En annan viktig sak jag kommit fram till.
PÖZ
Idag när jag stod och diskade började jag fundera på bloggar. Jag följer några personers bloggar, tittar in lite då och då. Dessutom hamnar jag ofta på bloggar vars innehavare jag inte alls känner. Från början, det vill säga. Vissa av dem kan jag börja gråta av, människor som går igenom en kris eller skilsmässa, men det är långt ifrån alla bloggar som handlar om detta.
Det som upptog mina tankar mest under dagens diskning var dessa bloggare som verkar ha såna perfekta förhållanden. Sånt har nästan fått mig att börja ifrågasätta saker. Som "är mitt förhållande uruselt, bara för att min älskade inte vill shoppa skor med mig?".
Jag vet inte om jag tror på att dessa som berättar om sina underbara förhållanden har det så bra som det låter.
Bloggning är bara ännu ett sätt att visa upp sig och sitt liv, sitt intressanta liv, vars innehåll verkar ack, så mycket mer än mitt eget.
Jag är glad att jag har min pojkvän, och jag är glad att vi inte är exakt likadana. För en viktig sak har jag lärt mig den senaste månaden, och det är hur viktigt det är att kunna utveckla sig själv, på varsitt håll, tillsammans. Att ha sitt eget liv och inte bara vara med varandra. Det liv som lättast blir ett ensam-liv, är ett alldeles för tillsammans-liv.
Det är nog inte så nyttigt att bara bero på nån annan. Inte när man är vuxen. Däremot kan det vara viktigt att ha någon bredvid sig att bolla sina tankar med, att stötta och som kan stötta, men herregud! Han är inte min mamma!
Nu gick jag lite personligt överstyr, men det gjorde inget! Nu ska jag göra en kaka! Till min man. Obs, jag är inte hans mamma heller. En annan viktig sak jag kommit fram till.
PÖZ
Kommentarer
Trackback