kurt

När det här kaosartade feministiska uppvaknandet är "över", dvs när jag vaknat, ska jag bestämma mig för vilken grad av patriarkat JAG kan acceptera. Hur mycket förtryck funkar för MIG?

Nä, men allvarligt. Kan en inte hantera någon som helst nivå av män känns det som att det kommer bli skitjobbigt. Lesbisk separatism kanske funkar på ett plan; men män och patriarkala strukturer kommer ju alltid finnas där. Samtidigt är det självklart att vi måste slåss mot just dessa och inte bara ta emot all skit. Den som låter sig förtryckas och sedan står för det, befäster väl bara dessa strukturer? 

 

Men. På det privata jetplanet. Där måste jag bestämma hur mycket klapp på rumpan, kommentarer om mitt utseende, mansplaining, uteblivna orgasmer och ansvar för familjen och känslor JAG kan ta och acceptera. Det kanske funkar till en viss gräns. Vi får se.