kurt

Det är för komplicerat att förklara hur glad jag är över att jag börjat kunna prata med min mor och öppna mig för henne. Våga visa mig sårbar. Och att jag kan lyfta frågor utan att vara rädd. Heja!

 

Det är för konstigt för er att förstå hur lättad jag är över att ha skickat in ansökan om bostadsbidrag äntligen.

 

Allt som verkar så litet och obetydligt är delar av något mycket större. Jag ska nu börja sortera papper. Jag ska placera dem i PÄRMAR sådär som jag gjorde förr. Sådär som alla gör! Utom de i lyxfällan, och så vi. 

 

Bort med allt skräp så jag kan se något lite tydligare.