kurt

Idag var jag i hopplöshetens palats; Arbetsförmedlingen. Där satt jag och såg på de som kom dit, hur förvirrade var och en blev av skylten med texten "vänta på din tur" som stod mitt i ingenstans. De gick som hönor ett tag, innan de förstod att de kunde gå fram till receptionen eftersom ingen redan stod där. Jag gjorde likadant.

När de lyckats ta sig fram till receptionen sa besökarna olika fraser. Medelålders kvinnor sa glatt och entusiastiskt "Jag skulle vilja anmäla mig som arbetslös!". Andra hade mer specifika ärenden och fick säkert bra hjälp. Jag fick en lapp med numret 016 och satt mest och väntade. Stundtals suckade jag ljudligt. Stundtals satt jag med ansiktet i händerna, något jag sett flera av de väntande göra.

Hursomhelst fick jag slutligen äran att lära upp ännu en arbetsförmedlare. Det ska nog gå bra att fixa jobb.

Nu har jag knäckkakor med ingefära.

Hejdå!