7 feb 07, knäppjag!
Jag var så dum idag att det var roligt. Imorse städade jag inne på toan, sådär grundligt som man aldrig gör. Utom idag då. Idag, då det dessutom var 18 grader kallt, minst. Så när Tommy (systers kille) kom och ville dra med mig ut i friska luften, glömde jag stänga fönstret på toan. Detta kom jag på kanske en timme efteråt, och då var vi påväg hem till honom. Jag satt där i flera timmar och tänkte på vår arma lägenhet, den måste ju vara helt förfrusen! Men jag vågade inte säga nåt. Vågade inte säga rakt ut att jag måste gå hem heller, man måste ju ställa upp för sina ensamma likar. När jag nu kom hem sprang jag direkt och stängde fönstret, och det var inte ens kallt här inne! Dock hade trasan som jag lämnat i handfatet frusit till is på sina ställen.
Christoffer har varit i Sundsvall idag, på Ikea bland annat. Han har köpt ett datorbord till mig. Det behövs, du skulle se hur jag sitter nu. Jag blev lite nöjd när han ringde medan jag satt hos Tommy. Då var han fortfarande på Ikea, därmed hade jag minst tre timmar på mig att gå hem och stänga fönstret. Det utnyttjade jag. Sen ringde han efter ett bra tag från Fyndlagret, den fantastiska plats vi fann under hemresan i somras. Han hade hittat ett datorbord åt sig själv. Jag vet vad det innebär. Hej, hans skrivbord som precis blev symaskinsbord! Åh, det kom jag på alldeles precis, vilken lycka! Hej återupptagna hobbyer! Hej alla korsetter och kjolar! Och mest: hej soffan!
När jag frågade Christoffer om när han skulle komma hem sa han "imorgon, antagligen", vilket är ganska positivt! Jag hade tänkt städa hela lägenheten medan han var borta, men hittills har jag bara hunnit med hallen och badrummet. Eller, jag ska torka golvet i hallen, sen blir det fint. Jag tycker om att göra fint när Christoffer är borta, kanske inte enbart för att han ska bli glad. Jag tror jag får mindre att irritera mig över när det är rent och snyggt och diskat. Dvs, jag enerverar honom mindre. Visst är det utmärkt om han förstår vilken själ jag lagt ner, det kan jag dock inte säga nej till.
Jag tror det blir en soppa till middag. Dock åt jag lunch för inte så länge sedan. Jag kanske struntar i middag, jag är ju trots allt inte van två mål riktig mat på en dag. Å andra sidan borde jag ju börja vänja mig vid det. Men när man har vänt på dygnet såhär, blir det väl inte bättre av att sponsra det hela genom att få kroppen tro det är helt rätt, genom att äta bastant middag klockan nio på kvällen? Men, soppa är inte bastant. Soppa blir bra. Soppa blir bra och snart.
Min hjärna spelar mig många spratt. Den får för sig så mycket. Just nu får den inte för sig nåt. Det är därför den skriver här. När den inte skriver här spelar den spratt, ofta dumma. När den inte skriver här, får ni gärna ringa mig. Då behöver jag inte snacka med hjärnan så mycket. Tack!
Adios
Christoffer har varit i Sundsvall idag, på Ikea bland annat. Han har köpt ett datorbord till mig. Det behövs, du skulle se hur jag sitter nu. Jag blev lite nöjd när han ringde medan jag satt hos Tommy. Då var han fortfarande på Ikea, därmed hade jag minst tre timmar på mig att gå hem och stänga fönstret. Det utnyttjade jag. Sen ringde han efter ett bra tag från Fyndlagret, den fantastiska plats vi fann under hemresan i somras. Han hade hittat ett datorbord åt sig själv. Jag vet vad det innebär. Hej, hans skrivbord som precis blev symaskinsbord! Åh, det kom jag på alldeles precis, vilken lycka! Hej återupptagna hobbyer! Hej alla korsetter och kjolar! Och mest: hej soffan!
När jag frågade Christoffer om när han skulle komma hem sa han "imorgon, antagligen", vilket är ganska positivt! Jag hade tänkt städa hela lägenheten medan han var borta, men hittills har jag bara hunnit med hallen och badrummet. Eller, jag ska torka golvet i hallen, sen blir det fint. Jag tycker om att göra fint när Christoffer är borta, kanske inte enbart för att han ska bli glad. Jag tror jag får mindre att irritera mig över när det är rent och snyggt och diskat. Dvs, jag enerverar honom mindre. Visst är det utmärkt om han förstår vilken själ jag lagt ner, det kan jag dock inte säga nej till.
Jag tror det blir en soppa till middag. Dock åt jag lunch för inte så länge sedan. Jag kanske struntar i middag, jag är ju trots allt inte van två mål riktig mat på en dag. Å andra sidan borde jag ju börja vänja mig vid det. Men när man har vänt på dygnet såhär, blir det väl inte bättre av att sponsra det hela genom att få kroppen tro det är helt rätt, genom att äta bastant middag klockan nio på kvällen? Men, soppa är inte bastant. Soppa blir bra. Soppa blir bra och snart.
Min hjärna spelar mig många spratt. Den får för sig så mycket. Just nu får den inte för sig nåt. Det är därför den skriver här. När den inte skriver här spelar den spratt, ofta dumma. När den inte skriver här, får ni gärna ringa mig. Då behöver jag inte snacka med hjärnan så mycket. Tack!
Adios
Kommentarer
Trackback